höstångest...
~~One love, one heart~~ (reggae-kungen) lallas ur högtalarna i skrivandes stund.
Denna söndagen fick jag en hel del gjort. Återstår att fixa några punkter ur läxan och sen ska shooterrullen Doom ses med chips o tacodip!
Nyligen slängde jag mig i sängen och kände hur ryggraden mjuknade till. Jag har ju gått hit och dit hela dagen och glömt att skona ryggen. Det var verkligen skönt att ta igen ryggen, även om det bara varade i 7 min och 41 sek.
Plötsligt kröp en ångest inuti i mig. Jag hörde Bob Marley's ~~So Much Trouble In The World~~ i huvudet och jag fick en slags höstångest. Gamla goa minnen dök upp hastigt i en revy - minnen från då jag var nyinflyttad här i Wadköping i augusti.
Jag minns att jag jämt hade balkongdörren öppet och lät sommarens friska doftande luft flytta in i min lya. Utsikten var målad av sommarens gröna färger och de röda stugorna i Wadköpings gamla stad omfylldes med turister och familjer. Jag var sällan hemma, jag cyklade jämt hit och dit i hela Örebro för att träffa kompisar som man saknat under sommarlovet.
Allt det där är borta nu! Jag cyklar aldrig mer nu och det är helt svart ute med tända gatlyktor och parkerade bilar. Stugorna syns inte längre, träden visar bara sina skeletter och endast nån enstaka gång kommer nån som promenerar hastigt i kylan. Jag är jämt hemma nu och surfar och försöker göra trista läxor...
Det suger...
Tacka vet jag Internet och musiken! De håller mig vid liv!
Ha en skön afton allesammans!
Puss
Denna söndagen fick jag en hel del gjort. Återstår att fixa några punkter ur läxan och sen ska shooterrullen Doom ses med chips o tacodip!
Nyligen slängde jag mig i sängen och kände hur ryggraden mjuknade till. Jag har ju gått hit och dit hela dagen och glömt att skona ryggen. Det var verkligen skönt att ta igen ryggen, även om det bara varade i 7 min och 41 sek.
Plötsligt kröp en ångest inuti i mig. Jag hörde Bob Marley's ~~So Much Trouble In The World~~ i huvudet och jag fick en slags höstångest. Gamla goa minnen dök upp hastigt i en revy - minnen från då jag var nyinflyttad här i Wadköping i augusti.
Jag minns att jag jämt hade balkongdörren öppet och lät sommarens friska doftande luft flytta in i min lya. Utsikten var målad av sommarens gröna färger och de röda stugorna i Wadköpings gamla stad omfylldes med turister och familjer. Jag var sällan hemma, jag cyklade jämt hit och dit i hela Örebro för att träffa kompisar som man saknat under sommarlovet.
Allt det där är borta nu! Jag cyklar aldrig mer nu och det är helt svart ute med tända gatlyktor och parkerade bilar. Stugorna syns inte längre, träden visar bara sina skeletter och endast nån enstaka gång kommer nån som promenerar hastigt i kylan. Jag är jämt hemma nu och surfar och försöker göra trista läxor...
Det suger...
Tacka vet jag Internet och musiken! De håller mig vid liv!
Ha en skön afton allesammans!
Puss
Kommentarer
Trackback