Crazy Sigge

Den 19e februari slirade tre fullproppade bilar varav Vahids farsas tyskimporterade herrgårdsvagn Nissan Primera, Jennys Volvo V40 och Hannas lilla Opel Vectra från Baronbackarna med grillarna mot Sälenfjällarna. Givetvis var herrgårdsvagnarnas takboxar fullproppade med skidor, snowblades och snowboardes samt Johans feta stereoanläggning intryckt i Vahids japanare.

Efter bara drygt en timmes färd tackade Hannas bils ena vindrutetorkare för tiden som gått och lämnade oss utan förvarning. Som tur var vädergudarna på vår sida och jävlades med oväder på andra ställen på Tellus än vägarna vid Närkes rövhål. Vi kunde fortsätta köra hela vägen till Sälen tack vare vår mänsklige vindrutetorkare Yddie.

Efter några timmar resa och tusentals hjulvarv senare brummade vi in i Stöten och hämtade nycklarna till vår hyrda tvåplansvilla. Så fort nycklarna var hämtade började en spännande sökande efter villan. Trots att vi inte är norskar så tog det drygt en timma att hitta villan! Det visade sig att det var en annan familj som flyttat in i vår villa! Vilka helvetes jävla efterblivna sär-apor de var, säkert norskar!

Dock fick vi andra nycklar till huset bredvid våran förhyrda villa så det löste sig utan blåmärken och brutna ben med aporna. Jag tog dock en vattenflaska från nån av våra heta brudar och blötte ner apornas trappa i smyg i hopp att ge dem tillbaka för gammal ost! Nån ambulans såg vi aldrig under veckan, så vattentricket funkade la inte så effektivt.

Måndag morgon var det dags att bege sig till backarna och hämta Carving-skidorna jag förbokat samt liftkortet som lättade plånboken avsevärt. Sen var det bara att spänna fast de strypande pjäxorna och ta första bästa liften till toppen av fjället! Lite amatörsåkning senare hittade jag rytmen och försökte stå ut med mjölksyran som pinade mina otränade klenislemmar. Hela veckan brändes snabbt på glatta åkningar, avåkningar, grilluncher, flirtning med liftpersonalen, evigt väntande på dröjande polare, mer eller mindre långa intressanta diskussioner under liftåkningarna.

Varje kväll åt vi redig mat såsom spaghetti med köttfärssås, kycklingfilé med pommes, olika slag av soppor, fläskfilé med pommes á la bearnaisesås, risgröt, pitabröd med egenmixat kycklingsallad med mera. Jag och Johan var bastade flitigt varenda kväll i sällskap med några flaskor goa’ Heineken starköl och korta kalla rökpauser ute på verandan emellanåt samt en och annan glas vin.

Villan var helt sjyst och jag och Johan fick nog det bästa rummet med enkelsängar och Johans stereoanläggning fick småkrypen i väggarna att begå massjälvmord så mycket som det dunkade med trancemusiken!

Hannas vindrutetorkare fick nytt liv när Hanna och jag drog till den utländske bilmekanikern på Statoil i Lindvallen. Det nya livet kostade Hanna 808 frusna spänn trots att jobbet gjordes på en halvtimma; känns som att vi blev lurade av araben.. hrmf...

Efter en veckas bus, softande, hushållssysslor, OS-tittande blablabla var det dags att packa bilarna och städa huset och bege oss hemåt igen. Det var minst sagt tragiskt att lämna Stöten.

När jag väl satt bakom ratten i Opeln med grillen mot Närkes rövhål med en snarkande blondin i passagerarsätet reflekterade jag att detta var livet. Att vara ute och åka med polarna och bara ha roligt. Att glömma den eländiga skolan och bara njuta av det livet erbjuder. Efter lite mer än 4 timmar samlades vi åter i Baronbackarna och kramade varandra adjö. När Jenny o Elin släppte av mig i Wadköping och jag gick hemåt till min lya, började en ångest hemsöka mig.

Mitt hjärta fick sig en knut och jag suckade heldeppat. Nu var det verkligen slut på det roliga och morgondagen väntade eländet. Väl sittande på min säng i fullständigt tystnad och livlösa atmosfär suckade jag djupt. Efter en hel vecka med liv och stojande med elva andra härliga människor satt jag plötsligt alldeles ensam i tystnad och funderade på att hoppa av skolan.

Men med sunt förnuft satte jag på datorn och började röja. Så fort musiken var påsatt och Internet uppkopplad hittade jag mig själv och det var bara att leva vidare. Sportlovet 2006 blev en ännu en minnesvärd vecka och detta var inte sista gången! Mer äventyr väntar i framtiden!