Tur i oturen
Att hata måndagar har la varit en trend i några decennier nu. Denna måndag började uselt för min del. På väg till kneget imorse satt jag relaxad i min goa container, lät farthållaren hålla 80 knyck, lyssnade på chill reggae, lät blicken vara fäst dit ljuset från strålkastarna riktades - plötsligt skuttade ett jifla halvvuxen rådjur precis framför mig. Jag blixthajade till å tvärnitade mitt strykjärn så att däcken tokskrek men det small å jag såg hur rådjurets ben kastades opp å krabaten rullade längs huven för att sen hamna i diket.
Jag stannade bilen å gick ut för att checka hur vitarslet mådde, men den syntes inte till å verkade ha stuckit iväg så jag drog vidare - efter en kontroll av fronten som i sin tur klarade sig fint, förutom grillen som blev en halva.
Väl framme på kneget slutade jag skaka och istället bli förbannad på rådjursdjäveln å kunde inte släppa olyckan ur huvet. Olika perspektiv strömmade genom hjärnan å plötsligt rös jag av tanken att det kunde varit en litet barn som kutat över gatan. Blyfoten har nu blivit lättare på tätorter efter smällen imorse...
Jag kom lindrigt undan, vilket jag förstod på kollegorna som impades över min front som klarat sig fint med tanke på att man i vanliga fall brukar få byta ut lampor å resten av kalaset där fram.
Jag hatar rådjur, å de hatar mej - jag vet : P